Jag var så stel att jag fick rulla ur sängen.
När jag väl hade varit ute på en hundpromenad kände jag mig inte riktigt lika stel längre. Så jag stack ut på en löprunda.
Helt utan några tankar på att prestera knöt jag på mig skorna och lunkade ut i skogen alldeles ensam. Ingen musik i öronen bara mitt eget flåsande att lyssna på. Jag sprang på skogsstigar längs med ån och över en äng. En avkopplande "här och nu känsla" infann sig och jag bara njöt!
Ibland behöver träningen få vara precis så, kravlös. Och andra gånger vill jag puscha och köra skiten ur mig.
Perfekt med omväxling för att hålla motivationen uppe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar