Sakta men säkert tillbaka efter förkylningen och så har jag mätt rumpan!

Nu så börjar jag sakta men säkert att hitta tillbaka till träningen efter den träliga förkylningen.

Jag har kört lugna pass på cykeln både söndag och måndag.
Har tagit det väldigt lugnt och inte låtit pulsen gå upp speciellt högt.
Härligt att vara ute i skogen och köra igen.

Det känns skönt att det går åt rätt håll med tillfrisknandet, tänk vad drygt det är att vara förkyld.
Men, nu ska jag komma ihåg att uppskatta att vara frisk igen, inte bara ta det för givet. 

Härligt att få hänga med en av mina bästa kompisar, cykeln, igen.

Jag har efter en del provande köpt en ny sadel. Det där med sadel är inte lätt alltså! Form, längd, bredd, stoppning, hål.

Blir snurrig när jag tänker på alla valmöjligheter det finns.

Jag har varit och mätt min rumpa! Eller, egentligen var det sittbenen och hur brett isär de satt som skulle mätas, men jag fick på köpet ett snyggt avtryck av min rumpa!

Min nya sadel, enligt mätningen rätt bredd för just min rumpa!

I en cykelbutik fick jag sätta mig på en gelékudde och sen så mättes avståndet mellan de djupaste avtrycken (sittbenen) för att få reda på bredden mellan sittbenen.

När jag var ute på förmiddagstur med cykeln idag så fick jag syn på en jättebred rumpa. Den satt på en häst och hästen gav mig lite draghjälp.

"Häng på stålhäst, nu drar vi!" sa hästen.

/Storasyster