söndag 17 augusti 2014

Cykelvasan 90, 2014

Nu är årets lopp kört och vi klarade det!
Cykelvasan 90 är det jobbigaste, tuffaste, läskigaste och roligaste jag gjort!
Innan start så regnade det så vi hade en ganska lerig bana att köra. Den första backen hade vi hört skulle vara tuff så när jag kom upp för den och rullade in på första kontrollen efter två mil så hade jag ett stort leende på läpparna och hojtade glatt "Fika, fika, fika!" till vårt serviceteam.
Den tredje milen på banan var jag inte förberedd på. Den var tuff och mycket mer svårkörd. I skogen, smal stig, stenar, rötter, lera och tuffa utförskörningar. Men vi fixade den delen också och jag var väldigt glad över att vi tränat så mycket i knixiga skogspartier att jag hela tiden kände att jag hade kontroll.


Efter halva loppet gick jag in i någon sorts andra andning och kunde börja köra på. Det var någon slags "nu jävlar" läge! Jag bestämde mig för att jag skulle cykla hela vägen. Inget mesa med att gå i uppförsbackar eller nerförsbackar.
Sen kom jag till Oxberg...
Aldrig tidigare har jag sett en så lång uppförsbacke.
Men "nu jävlar" modet fortsatte att vara på och jag matade uppför hela backen och körde om massor med folk som gick på högersidan.
I Oxberg har jag startat när jag kört Tjejvasan och Kortvasan så därifrån kändes det som "jaja, bara tre mil kvar. Det har jag ju gjort förr!".
När jag cyklade under målskylten var jag lycklig, extremt stolt och helt slut.


Sammanfattningsvis så var banan tuffare än jag trodde och jag är glad att jag vågade anta utmaningen!
Tiden då? 4.56! Jennie gick i mål 8 minuter före mig och pappa straxt efter.

Kroppen höll ganska bra, det var först när jag klev av cykeln som jag insåg att jag inte kunde använda händerna, de var låsta i ett kloliknande grepp. Armarna skakade. Benen lydde mig inte, jag gick i sicksack och ryggen gjorde ont.

Det var häftigt att se allas prestationer igår. Det var män och kvinnor i alla dess former och med olika typer av utrustning. Jag såg till och med en kvinna med cykelkorg!

Jag är supernöjd och stolt och medaljen ska ja aldrig ta av mig!

/Storasyster


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar