Målsättning

Nu är det bara en vecka kvar till årets stora mål, cykelvasan 90.

Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det.

Som Jennie skrev så är det nog vår hybris, eller vårt jävlar anamma, eller vår tro på att "vi som brukar ha tur ska väll ha tur att kunna lära oss även detta!" Som gör att vi tar oss an utmaningar som den här.

Jennie har ju åkt sträckan förut, då på längdskidor så hon vet lite vad det innebär.

Pappa har cyklat Vätternrundan flera gånger, senast i år. Så han har gjort längre prestationer förut. Men nu är det MTB som gäller lite annorlunda alltså.

Jag har kört Tjejvättern som längst, 10 mil, då på asfalt. Stor skillnad!

Vet inte riktigt vad jag ger mig in på här alltså, men det är ju lite det som är spännande också.

Vi har pratat fram och tillbaks om målsättning inför loppet och nu har jag och Jennie enats om att ta det för vad det är. En häftig utmaning!

I mål ska vi helt enkelt och när vi cyklar under "I fäders spår för framtida segrar" då ska vi vara helt slut och känna att vi gett allt!