Det blåste inte kallt, bara friskt och härligt höstligt.
Hugo och Kiwi såg roliga ut när all päls stod åt ett håll.
Kiwi fick ett riktigt lyckoryck där uppe i fjälluften. Han sprang och sprang och det såg ut som att han hade ett stort leende på läpparna.
Jag sprang inte men kände mig på samma sätt som han såg ut, lätt i sinnet, lätta ben och så glad!
Det är härligt med såna platser som verkligen uppmanar till rörelse.
Man vill gå upp för nästa krön för att rå bättre utsikt, helst upp på toppen för att verkligen se allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar