Och löpningen också.
En eftermiddag i augusti var jag, sambon och hundarna ut och sprang backintervaller.
Kroppen kändes inte som vanligt. Det gjorde ont i magen, brösten var ömma och benen tunga.
Envis som jag ändå var sprang jag färdigt mina 10 intervaller.
Ett par dagar senare blev det två blå streck på stickan.
Jag SKA köra alla tio!
Så här i efterhand så gjorde ju de där intervallerna varken till eller från.
Jag har sen i augusti blivit mycket bättre på att lyssna på kroppen. Känna efter vad jag behöver och mår bra av.
Lugn jogg på bryggan.
Jag körde några lugna joggingpass även i september. Men det funkade inte riktigt, flåset var inte det samma och jag fick gå mycket. Det var heller inte något skönt i magen.
Joggandes har jag tagit en paus med nu. Får ta upp det i sommar igen!
Däremot passar långa sköna promenader mig perfekt vilket jag är väldigt glad för sånna här dagar!
Jag saknar inte vin eller en mage som fungerar som den ska, inte heller att kunna sova en hel natt utan att gå upp för kisspauser. Jag saknar inte mina låga mjuka strumpor för jag har jättefina stödstrumpor.
Nu saknar jag inte kaffe heller, för det smakar bra igen!
Men tänk att backintervaller och löprundor, det saknar jag!
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar