tisdag 27 januari 2015

Glass till mellis och sviktande motivation

Det har gått bra med träningen ett tag nu, helt enligt planerna. Promenader varje  dag och så kör jag mina yoga- och styrkepass. 
Men så kom det ett bakslag, som det ibland gör.
Känslan när jag kör samma träningsprogram varje vecka borde vara att det blir lättare varje gång. Så var det såklart först, innan jag lärde mig rörelserna och hittade musklerna.
Men nu blir det tyngre, såklart, inte alls konstigt egentligen! Men det var en förödande känsla för min motivation när det kändes så.
"Det spelar ingen roll, allt blir bara tyngre ändå!"
Tänkte jag och tyckte (så själviskt och dumt) synd om mig själv.

Alltihop vände när jag läste att någon liknade sin förlossning vid att "springa två maratonlopp på raken och direkt på det försöka slå världsrekord i längdhopp". Wow vilken utmaning! Låter absolut som något jag vill träna inför! Kanske borde jag anmäla mig till Ninja Wariors när jag ändå håller på!

Idag tränade jag med att pulsa ett varv i kohagen. Snö långt upp på vaderna, knäböj (böja mig ner för att kasta snöbollar till hundarna), armstyrka (bära lilla vovven som tyckte det var jobbigt att gå i lössnön). Svettigt pass!


Det var inte trailrunning direkt, men bra jädra nära!

Efter passet fick jag glass till mellis!
En hemmagjord variant full av nyttigheter.
Jag mixade jordgubbar och banan med blåbär, hallon och honung. La i små portionsburkar och strödde kokos över. In i frysen. Lätt som en plätt! 
Ta fram en stund innan den ska ätas så blir det en härlig sorbet konsistens.


(Till bananhataren: 1. Du har fel, banan ÄR gott. 2. Det funkar utan banan också.)

/Storasyster


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar