måndag 20 april 2015

Vecka 39

Imorgon, tisdag så går vi in i vecka 39!
Jag har sagt det förut, men nu kan jag verkligen inte förstå vart veckorna har tagit vägen?
Vad hände, hur kom vi hit så fort?
Det har varit mycket fokus från min sida på det här med att vara gravid.
Så jädrans kul tycker jag inte att det har varit, och då har jag ändå mått väldigt, väldigt bra!
Men jag har hela tiden haft svårt att inse och acceptera att jag inte orkar lika mycket som vanligt, 
haft svårt att förstå mig på de här galna hormonerna som flyger omkring och längtat efter min kropp!

Nu när det på riktigt är så kort tid kvar så känner jag mig istället väldigt tacksam över situationen och tacksam över att jag har fått må så pass bra hela tiden.
Att jag fortfarande kan gå ut i skogen och njuta av att se hundarna lyckligt rusa omkring är fantastiskt!


Jag har på riktigt börjat längta efter att något ska hända nu, ska bli hur häftigt som helst att äntligen få träffa den lilla personen som bor där inne!


Jag har också börjat spana in bra promenadvägar som man kan ta med barnvagnen, vi blir ju ett litet gäng som ska ut och promenera. Vovvarna, jag och liten bebis!
Den våta drömmen om en bra cykelkärra har också förstås fötts.
Tänk så häftigt att kunna sticka ut och cykla hela familjen.


På gravidkrämpsfronten så har det inte varit så mycket nytt under v. 38.
Tvärtemot så har jag mått oförskämt bra, känns som att jag kommer vara gravid i 9 månader till just nu. Eller borde man inte börja må lite sämre när förlossningen närmar sig?


Jag är inte ens så där dödens trött varje dag längre.
Passar så klart på att vila och mysa när Kiwi också är trött för då är det extra mysigt att krypa upp i soffan och bara kramas. Han är allt en riktig krambjörn vår stora hund!


Jag har i veckan överfallits av en stark känsla av att man måste ha småkakor i frysen.
Det är en helt ny känsla för mig. Förstår inte själv egentligen, men nu ligger det tre sorters kakor i små påsar och väntar på att någon ska äta upp dem.
Häftigt det där med smaker, bakade chokladsnittar och när jag satte tänderna i den första så såg jag helt plötsligt farmor framför mig. Det är sånna kakor som farmor brukade baka och så satt vi hemma i farmor och farfars trädgård, åt kakor, drack saft och mös. Mysigt minne!

En promenad om dagen fungerar fortfarande mycket bra, blir oftast fler promenader än så!
Det är lite jobbigt med pollenallergin nu, mina vanliga allergitabletter kan jag inte äta, har inte riktigt hittat någon lösning på det problemet än.

/Storasyster






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar