I vanliga fall, eller ska jag säga förut, innan vi fick barn, så hade jag inte svårt att passa tider.
Jag tyckte om att vara i tid, det gör jag fortfarande, det är väll kanske det som är lite problemet just nu.
Att passa en tid när man har en liten nyföding är ungefär lika rimligt som att lära sig flyga, det är lika lätt att vara i tid som att klara Ninja Warrior banan, lika rimligt att inte vara sen som att vinna miljonbelopp på skraplotter.
Det känns i princip orimligt att få alla mätta, glada eller iallafall nöjda och representabla till en utsatt tid.
Igår var det skolavslutning.
Först hade vi all tid i världen.
Sen vet jag inte vad som hände.
Vi sladdade in på skolgården till tonerna av Idas sommarvisa, svettiga efter att ha powerwalkat dit, jag slänger ett öga ner i vagnen yes Lilla J är med! Success!
Men vad i? Vad har jag på fötterna?
Det gick ju bra ändå! Jag hade ju iallafall skor på mig och utan löpardojorna hade vi kommit ännu senare.
När jag tittar på bilden idag kan jag knappt förstå vad problemet är. Skorna har ju i princip samma turkosa nyans som klänningen!
Sommarlovsfeelingen har slagit till!
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar