För tredje året i rad så var det Orsa bajken som stod på schemat. Förra året var jag själv med och cyklade, en jätte rolig upplevelse, men i år hejade jag bara på. Inte så bara i och för sig. Att packa ner prylar till sig själv och bebis för en hel midsommarafton och få med sig grejerna kräver sitt planerande. Och att sen hålla koll på hundar, vagn, mata bebis och försöka fota lite samtidigt, riktig hjärngympa!
Först kom de supersnabba cyklisterna och löparna, för det är springtävling också. Då blev jag inspirerad och tänkte att det är häftigt att man kan bli så duktig. Sen kom de inte lika snabba och då blev jag ännu mer inspirerad och tänkte att "kan de så kan jag"!
Det är häftigt att få se Sverige elit och glada motionärer delta i samma lopp!
När det dessutom bjuds på barntävling och rullatorrace samtidigt då är det eufori! Tänk så häftigt att alla, gammal som ung, elit som motionär ska kunna delta och vinna en medalj!
Efter tävlingarna så var vi på traditionellt firande med mycket familjer.
En sak som jag kommer ihåg från när jag var liten är att vi alltid cyklade överallt, midsommarfirandet tog vi i och för sig ofta bilen till för det var lite långt. Men allt som det inte tog längre än ca. 20 minuter att gå eller cykla till åkte vi aldrig bil till.
Simskolan på sommaren var en typisk grej som det cyklades till, flera gånger om dagen eftersom jag och syskonen gick i olika grupper.
Jag vet att jag alltid var så förvånad när kompisarna kom åkande i bil till platser som låg nära där de bodde.
Det tycker jag är ett jättebra sätt att få vardagsmotion och att dessutom ge sina barn vanor som i framtiden förhoppningsvis gör att de rör mycket på sig i sin vardag.
/ Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar