Pigg och utsövd!

För första gången sen Lilla J föddes, nästan 12 veckor sen nu, så vaknade jag och kände mig pigg och utsövd. Inte för att han sovit hela natten eller så, nej nej! Utan för att vi sovit nästan fram till lunch.

Jag har de senaste veckorna upplevt helt nya nivåer av trötthet och säger som så många andra före mig; jag förstår varför att vägra människor sömn används som tortyr. Man känner sig smått insane och som i en bubbla.

Men nu vaknade jag och kände mig mer eller mindre sane, eller iallafall pigg. 

Trots att jag gick upp så sent fick jag massor gjort för jag var så mycket mer effektiv!

Vi kastade oss ut i solskenet! Jag letade reda på lång backe att rulla vagnen i. Måste försöka hitta rumpmusklerna igen! 

På eftermiddagen var jag och Kiwi ute och gåggade. Mystiskt att bara ha med sig honom ut, kändes tomt utan de andra killarna. Men mysigt med lite kvalitetstid, bra för oss båda.

Gåggade runt kvarteret, körde lite benträning och mamma-mage övningarna.

Sen tog jag med mig Hugo ut för att stretcha och träna lite lydnad i trädgården. 

Vilken toppen dag! Men nu är den slut. Dagarna går alldeles för fort!

Hörde en intressant teori om varför man för varje år som går upplever att tiden går fortare. Vårt första levnadsår är det året 100% av tiden vi levt, nästa år är senaste året bara 50% av tiden vi levt. För varje år som vi lever så blir vårt senaste levnadsår mindre och mindre av vår totala levnadstid. Därför upplever vi att åren bara går fortare och fortare.

Måste påminna mig själv om att verkligen njuta och inte lägga tid på strunt!

/Storasyster