Vilka enorma framsteg de senaste tre månaderna,
jag tänker inte på mig själv utan på Lilla J.
Först var han så liten och alldeles hjälplös,
han har redan lärt sig massor med saker och är förvånansvärt stark i nacken och benen!
Han har verkligen en egen personlighet och blir jätteglad när han klarar av att göra nya saker, han har favoritsaker som han tycker om att göra som att ligga i sitt babygym.
Lilla J blir jätteglad när han börjar lära sig nya saker!
Han blir också skitarg när jag inte tillräckligt snabbt förstår vad han vill.
Men för att klappa mig själv lite på axeln så har inte jag heller legat på latsidan.
Jag kör på, lite lugnt och försiktigt men det går ändå framåt!
Nu har jag vågat sätta på (små) vikter på hantlarna och jag joggar runt kvarteret!
Jag känner mig mycket starkare och det är bra för motivationen.
Det är roligt att kunna variera träningen lite, det är inte bara promenader och mamma-mage övningar längre!
Jag tycker det är intressant det där med motivation, det finns forskning som säger att det svåra inte är att börja träna utan att fortsätta.
Nästan hälften av alla som börjar på ett träningsprogram hoppar av inom sex månader.
Forskningen menar att det finns olika typer av motivation, yttre och inre. Den yttre motivationen måste leda till något mer än bara träningen i sig självt (bättre resultat, snyggare kropp), den inre motivationen anses bättre därför att de som har inre motivation är oftast de som fortsätter träna, med inre motivation menas att man tränar för att det är skönt och roligt i sig självt.
Jag läste om det här på marathon.se och jag tror det bästa är att ha de inre och yttre motivation, saknar man då en dag känslan av hur skönt det ska bli att träna, för det är ju inte alltid skönt, så kan man ju istället tänka på hur stark man kommer att bli!
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar