Lilla J i vagnen och pappan och lille Hugo promenerade med, jag och Kiwi sprang.
Att jag dessutom orkade springa rekordlångt, ja alltså rekord för de senaste 15 månaderna var liksom grädden på moset!
Rekord!
Fjäll, frisk luft och mycket motion har varit som balsam för själen. Nu bär det snart av hemåt. Några stora beslut har vi fattat genom att känna efter med hjärta och hjärna. Nu känns det rätt, efter mycket stötande och blötande.
Alltså rätt för just nu, vi är typen som inte är sämre än att vi kan ändra oss!
Att träna gör verkligen att jag får mer ro i kroppen och det blir lättare att tänka. Jag tror att jag skulle kunna trivas i en koja mitt ute i djupaste skogen. Vara jag får ha familjen och en dusch att skölja av mig i efter träningspassen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar