Nu har jag medvind!

Med stuvade makaroner och köttbullar i magen hoppade jag ut på löprunda igår. Alla skulle med, såklart. Hunden med de små korta benen, voven med de lagom långa benen för jogging och så lillkillen. Tre flugor i en smäll: träning, hundrastning och sova middag!

Så jobbar småbarnspäron!

Jag kände det på en gång, hur lätt det gick! Oj så bra det kändes! Heja mig som nu joggat flera gånger och redan kände resultatet! Jag var snabb, jag var stark, jag var snygg!

Jag log med hela ansiktet och sen vände jag för att springa tillbaka och insåg då mitt misstag.

Nu fick jag motvind!

Det var inte min fantastiska formtopp jag kände av, det var medvinden och nu fick jag alltså motvind.

Elände! Besvikelsen! Sur som en citron minen!

Men hem kom vi och nöjda var vi!

Nästa gång så kommer jag säkert känna av ett riktigt uppsving, ett framsteg, en formtopp om man så vill.

Men idag, då är det träningsverk jag känner!

/Storasyster