Men det är stor skillnad på den här graviditeten och förra. Då minsann visste jag hur lång bebisen var, om ögonlocken hade öppnats eller ej, hur mycket bebisen vägde och vad som hände just den här veckan. Nu tror jag att bebisen är ungefär 26 cm lång, visst var det så?
Det finns liksom lite mer att fokusera på nu när man redan har ett barn!
Sen har jag glömt mycket märker jag. Var jag lika jäkla toktrött förra graviditeten verkligen? Var jag säkert men jag har förträngt det.
Den där första graviditets delen, typ de första 12-16 veckorna. Huva alltså! Då vill man ju vara lycklig och glädjas. Inte må illa och somna både stående och sittande. Men man kan ju inte få allt man vill och kroppen har ju liksom ett annat fokus än att hålla mig pigg och nöjd. Här ska byggas bebis!
Nu däremot, när magen börjar synas och hormonerna verkar har landat på en jämnare nivå nu är det trevligare!
Nu är jag mer jämnblödig jämfört med humörsvängningarna tidigare. Nu gråter jag till allt! Klipp på kattungar på Facebook, Bonde söker fru, när jag tänker på något lyckligt, jobbigt, ledsamt, ja då sprutar tårarna!
När jag blir lycklig över en kopp kaffe, hur söt min son är, hur gosiga hundarna är, vilken snygg man jag har, ja då blir jag lycklig hela vägen in i hjärtar och så gråter jag en skvätt!
Härligt att vara i kontakt med sina känslor ändå!
Istället för att skriva om matsug, järntabletter och foglossning så kör vi en bild på magen. Sparar det andra till ett annat inlägg annars blir jag väll känslosam och börjar gråta.
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar