Att jämföra sig med sig själv

I "Stora löparboken för kvinnor" skriver Lofsan om vikten av att jämföra sig med sig själv istället för alla andra.

Hon menar att om man fokuserar på hur man ligger till i förhållande till alla andra under ett lopp så påverkas känslan negativt. Istället ska man fokusera på sin egen prestation, tänka att man tävlar mot klockan, mot sträckan, mot mållinjen.

Jag vet ju faktiskt inte någonting om alla de andra som är med i samma lopp som mig. Kanske är den där "tanten" som springer framför mig och som jag tycker att jag borde kunna springa ifrån en inbiten maratonlöpare som tränat och tävlat hela sitt liv. 

Kanske var den där mannen i superhäftig, ny skidutrustning som jag just överlycklig susade förbi en total nybörjare som stod på skidor för första gången igår.

Och vad spelar det egentligen för roll, jag tävlar ju inte om en OS-medalj direkt när jag ställer upp i ett lopp. Min prestation är ju faktiskt bara intressant i jämförelse med mig själv och vad jag tidigare presterat. Nej, istället gäller det att sätta upp sina egna mål, sträva mot dem och jämföra med dem. Inte bry sig så mycket i hur andra presterar. Hämta inspiration från andra, sno deras bra idéer, men skita i att jämföra sig så mycket!

Jämförelseträsket kan man ju råka hamna i även i situationer när det inte ska åkas skidor eller löpas. När man ska vara gravid till exempel. Lite roligt att se bilderna från i julas när jag tyckte att "jodå, nu börjar jag allt få lite mage!" och så jämföra med nu när jag faktiskt på riktigt har fått en rejäl kula där på mitten! Intressant att jämföra bilderna på mig själv, alla bilder på andra gravida kvinnor som jag stirrat på i 9 månader har inte gett mig så mycket. Förutom lite känslor som "oj, tänk om jag inte äter tillräckligt mycket???" eller "ojojojoj, tänk om jag äter för mycket???".

Man skulle också kunna kika på den högra bilden, den från igår och tänka "hundar överallt, håret på den supergravida kvinnan står åt alla håll, vad har hänt med den helt ihop-hasade mattan som ligger där i en hög i bakgrunden?". Man skulle kunna tänka så, men eftersom man inte ska jämföra så vill jag bara säga att det här helt normalt alltihop! Inga konstigheter i vårt hem!

Wings for life tycker jag är en riktigt cool tävling som går av stapeln 3 maj.

"Spring för dem som inte kan" är tävlingens slogan och 100% av anmälningsavgiften går till ryggmärgsforskningen. Loppet arrangeras på 35 platser i världen och alla lopp springs samtidigt. Här i Sverige så är starten i Kalmar och så springer man ut över Ölandsbron. Det som är lite speciellt med loppet är att det inte finns ett mål. Mållinjen är rullande, i form av en bil och när du blir ikappkörd av bilen så är du i mål. En rörlig mållinje alltså.

30 minuter efter starten så börjar bilen att jaga ifatt de springande och efter hand så ökar den takten. Hur långt man vill springa är alltså helt upp till en själv.

Häftigt sätt att utmana sig själv och att sätta upp en egen målsättning!

En annan utmaning som jag absolut tycker att man ska delta i är Röhnisch Running school!

Jag testade i höstas och det var riktigt roligt!

Målsättningen i år är att man ska utveckla sin löpning på sträckan 5 km, perfekt träning för alla som ska springa Vårruset alltså! 

Eftersom att jag tydligen var anmäld (?) så fick jag igår mail om att det var dags att köra igång. Träningsupplägget börjar med ett konditionstest, testet gick ut på att man skulle springa eller gå 2 km så fort man orkade och sen följa det träningsprogram som passar dig.

Varför inte? (Kan komma på en stor och rund anledning till varför utmaningen inte passar mig just nu!) Men jag, Hugo och Kiwi gjorde ändå konditionstestet. Det tog oss mer än 12 minuter att gunga, lukta, pausa, kissa oss fram 2 km och vi hamnar därmed på nivå 1.

Ingen stress, jag har hela träningsupplägget i mitt ex av "Stora löparboken för kvinnor" och kan köra igång så småning om. I höst kanske? Då på nivå 1!

/Storasyster