När mörkret först kröp in på oss så kände jag att det blev lite väl mörkt.
Jag som tidigare känt mig så trygg med våra vakthundar även när jag var ensam hemma på kvällarna ville nu börja låsa dörren nattetid.
Kändes först trist, men sen gav jag vika. Om jag bara behöver låsa dörren om mig på natten när jag är själv hemma för att sen känna mig trygg i ett hus på en liten ö mitt i mörkret. Då är det ju faktiskt väldigt tryggt här!
Tack och hej ljuset, välkommen fram ur lådorna pannlamporna!
När det nu i helgen dessutom slog om till vintertid blev det ännu mörkare på eftermiddagarna
och kvällarna, vilket dumt påhitt!
Men tänk ändå så fantastiskt fint det är i skogen på hösten!
Jag har minnen från fina dagar på Prinskullen här på ön både från våren, sommaren och hösten.
Nu ska det bli roligt att se hur det blir där ute i vinter, om det går att ta sig ut på stigarna.
Kanske får bli skidor på!
Hundar och barn kan springa mycket lösa här på ön.
Vi kan ta skottkärran på promenad.
Man kan råka kliva ut naken på trappen för att ropa "tyst" åt hundarna eller plocka in
ett litet barn som spring ut. Ingen av de sakerna gör liksom inget.
För det är ändå inte så många som ser oss.
Vi vet vilka grannarna är.
Vi har massor med vackert att titta på åt vilket håll vi än ser.
Jag börjar kort och gott känna mig som en ö bo!
Och det är inte sällan som jag känner att det här är ta mig tusan perfekt!
Hoppas nu att syrran har samma tur i jakten på boende!
Kanske kan ni också flytta ut på ön?!
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar