Överhuvudtaget så har att somna varit ett direkt ointresse hos vår lille kille.
Han gillar att vara vaken! Livet är en fest, vem vill missa något?
Ett tag sov han bara i vagnen när den rullade, det blev många långa promenader då!
Och så ville han bli buren, då köpte vi en sele för att slippa knäcka ryggen och ändå ha en glad grabb!
Och så bar vi!
Och vi bar lite till!
Plötsligt en dag skulle han inte bäras mera.
Nej då, han skulle åka vagn när han skulle sova och han var mycket tydlig på den punkten.
Okidoki, vi rullade vagn! Han fick somna gott på hundpromenaderna när vi knallade kors och tvärs!
Vi körde vagn i sol.
Vi körde vagn i snö.
Och i tö.
Så plötsligt hände det en dag för 1,5 vecka sen.
Han ville inte åka vagn mera.
Han tog vällingen och ville dricka den i sin egen säng.
Och sen dess har det varit så vi har gjort på kvällarna, nenning och sen somna i sin egen säng.
Han var redo för det, det var så han ville ha det.
Vi har väntat in honom och det har funkat för oss.
Jobbigast med alltihop var att jag inte var riktigt redo.
"Men vadå dricka välling själv? Du kan väll ligga här bredvid mamma i stora sängen och mysa lite?"
Men nej... det skulle han inte!
Gladast av alla är Hugo som slipper gå ut på långpromenad på kvällen.
Han tycker det är pest att knalla runt, runt på ön när det är mörkt, kallt och blött.
Då vill han helst pinka i trädgården och in igen.
Och i kväll när Lilla J somnade gott i sin säng med en arm runt ett gosedjur och den andra handen i min, då var det också bra mysigt!
Vår stora lilla kille!
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar