Snigelkriget har börjat!

Eftersom jag anar, eller i princip vet, att de ligger där under stenar, i hålor och framför allt, på andra sidan staketet och tittar på mig med sina slemmiga ögon, så inväntade jag inte attacken innan jag började kämpa emot.

För det är självförsvar och ingenting annat jag sysslar med!

Hade de bara låtit mig vara så skulle jag aldrig gett mig på dem, jag är ju djurvän. Men som läget nu är, eller var förra sommaren så ser jag inget annat val.

De kravliga små slemmisarna tog inte bara över min sallad, mina tagetes och min sons sandlåda, de tog över hela (eller en stor del av) mitt liv!

Flera timmar dagligen la jag på att plocka dem och ännu mer tid på att fundera ut hur jag skulle ge mig på dem!

I år ska de inte få något försprång!

För då är det klippt sen.

Steg 1 i min fösvarsstrategi mot mördarsniglarna är snigelbarer med bekämpningsmedel mot sniglarna i.

De står utanför staketet, med cirkus 5 meter i mellan. Som en barriär, eller om man så vill, en vallgrav, som ska hålla mig, min familj och hela vår trädgård trygga från slemmisarna!

Som sagt, bara steg 1, jag har fler planer.... Hehehehe...

/Storasyster