Men så skrev jag ändå, man kan ju hoppa över att läsa om eländet om man vill.
"Läs bara på 1177, inte en massa andra sidor med tveksam information!" sa en barnmorska till mig i början av min graviditet. Så därför läser jag 1177 först, sen kompletterar jag med andra sidors tveksamma information, det var nog så hon menade barnmorskan!
På 1177 står det iallafall så här om foglossning:
"När du är gravid ökar rörligheten i kroppens leder, framför allt i bäckenets leder och fogar. Det beror på ett hormon som heter relaxin. Relaxin börjar utsöndras i kroppen någon gång under de tre första graviditetsmånaderna, och fortsätter att utsöndras under hela graviditeten. Hormonet gör att bäckenet blir mer rörligt och kan vidga sig under förlossningen så att barnet kan passera genom bäckenet och födas genom slidan."
Och
"Du kan då få ont i bäckenet, korsryggen, ljumskarna, höfterna, på skinkorna, baksidan av låren och över blygdbenet."
Ja det känns liksom som att kroppen inte sitter ihop som den ska, som att benen ska ramla av som på en Barbiedockan, som att det som borde vara stabilt och hålla ihop mitten av en är helt fladdrigt. Och det gör ont så inåt i...
En molande och konstant smärta, blandad med hugg och ilningar.
"Vad har jag gjort för att det ska bli så här?" sa jag till sjukgymnasten.
"Ingenting, antingen så drabbas man, eller så klarar man sig." svarade hon. Jäkla lotteri alltså!
"Vad har jag gjort för att det ska bli så här?" sa jag till sjukgymnasten.
"Ingenting, antingen så drabbas man, eller så klarar man sig." svarade hon. Jäkla lotteri alltså!
Det är massor med saker jag inte kan göra längre. Sova är en sån sak, det gör ont då också. Varma bad och vetekudde innan läggdags är skönt, sen kan man ju alltid gå upp och värma på vetekudden igen när man vaknar och det gör ont. Gå runt och röra sig lite för att sen försöka hitta någon ställning som går att sova i.
Gå i trappor, promenera, lyfta upp sitt barn, ta något annat än myrsteg, ställa sig på en stol, lyfta eller sitta med benen i kors. Nej tack.
Det knakar otäckt i bäckenet och det blir inte bättre, bara sämre!
Sen finns det ju bättre och sämre dagar såklart men kurvan pekar ändå åt ett håll. Det finns hjälpmedel som sjukgymnasten hjälpt mig med; övningar, TENS, bälte och kryckor. Allihop fantastiska! Hjälper till så man kan fungera i vardagen, en vardag som ser ganska olik ut det som jag är van med.
Så hur håller man humöret uppe då? Nej det gör man inte hela tiden. Ibland så beklagar jag mig, det är skönt! Och så kan man äta choklad och tycka synd om sig själv en stund också när det gör så där jädrans ont eller man inte kan göra något som man vill.
Men så kan man ju försöka vända på steken ändå, för det blir ju liksom inte bättre av att tänka på hur eländigt det är hela tiden.
• Man blir säkert väldigt stark i armarna av att hoppa på kryckor!
• Foglossning påverkar inte bebisen.
• Vi bor i ett fantastiskt land med läkare, sjukgymnaster och möjlighet att få vara sjukskriven.
• Det finns så mycket bra böcker att läsa och serier att se.
• Virka kan man göra liggandes i soffan eller sängen.
• Man får träna sig på att be om hjälp.
• För de flesta går foglossning över efter förlossningen.
Sen kan man ju ta till knepet att tänka på något som vore sämre:
* Tänk om man skulle vara så gravidillamående att man spydde varje dag samtidigt som man hade foglossning. Att huka vid toan med foglossning är nog ingen höjdare!
* Eller som mamma sa "tänk på de som har bäckenfrakturer!". Huva ja då är alltså bäckenet av, inte bara löst! Ja då har jag det ju bättre förståss!
Här kan man sitta en stund när man har foglossning!
Men det är ju mysigare att tänka på att vi ska få en bebis än att tänka på foglossningseländet så nu ska jag tänka på det en stund i stället!
Ett inlägg helt i min barnmorskas smak, tror jag, information från 1177 blandat med mina egna tankar, erfarenheter och lite annan tveksam information.
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar