När man inte når ner till golvet för att armarna blivit för korta eller benen blivit för långa, vet inte vilket.
När man behöver hjälp upp från golvet, eller soffan, eller fotöljen.
När man har på sig stödstrumpor, gravidtights och den största t-shirten man hittar men ändå så glipar det ta mig tusan någonstans och bar hud sticker fram.
Hittade några bilder som är på pricken när det gäller att vara höggravid!
Kroppen säger "hjälp mig, jag spricker!" och huvudet säger "jag vill inte föda barn än".
Men pust alltså vad jag längtar efter min egen kropp!
Jag är avundsjuk på alla som kan promenera som spänstiga typer och inte med myrsteg, de som kan gå ordentligt i trappor och inte som ett litet barn med ett trappsteg i taget, på dem som orkar ha jeans på sig och inte kapitulerar för en outfit helt i trikå.
Tänker att jag ska ta på mig något bekvämt, inser att det då får bli pyjamas eller nakenfis....
Här har vi kulan, tror att den har växt sen igår.
Häftigt ändå att alltid ha bebisen med sig, men du skulle ju inte behöva sparka
riktigt så hårt att magen känns som ett ända stort blåmärke inuti.
I graviditetsvecka 35-36 och framåt i graviditeten räknas man som höggravid och om man
får värkar i dessa veckor försöker man inte längre stoppa förlossningen utan då anser de flesta
att barnet mår bäst av att få födas. Ojojoj!
Men vårt barn kan inte födas riktigt än, för vi har inte köpt en sån där matta som vi tänkte ställa barnvagnen på, eller vikt iordning handdukarna under skötbordet, eller fixat med blöjhinken.
Jag beräknar att de där sakerna, plus några grejer till som jag säkert kommer att komma på bara MÅSTE göras, kommer att ta 3-4 veckor i mitt snigeltempo.
Så i 3-4 veckor till är det lugnt, men sen smäller det precis när som helst, vore toppen om alla kunde anpassa sina scheman och planer efter det ifall att det är just er vi ringer och vrålar "VATTNET HAR GÅTT!"
Eftersom att det på något sätt blivit en tradition i familjen att föda en vecka före utsatt datum så förväntar jag mig att vi bara gör så den här gången också. Huva, tänk om bebis bestämmer sig för att gotta sig där inne en vecka över tiden eller så, då blir det nog panik!
Men! Glada nyheter, nu kan bebisen få ett namn oavsett om det är en liten han eller hon som tittar ut. Som vi har velat alltså! Det är ett stort ansvar att ge någon ett namn. Det ska passa både nu och för alltid. Gärna matcha med storebrors namn, fast också såklart vara fint i sig självt. Nu hoppas vi att vem du än är där inne passar att heta det vi tänkt oss, annars är risken att vi döper dig rakt av efter mamma eller pappa i brist på andra idéer!
För er som vill gissa: Det börjar inte på J (fler namn på J vore svårt att hålla isär), tjejnamnet är kortare och pojknamnet längre, inget av namnen ligger speciellt högt på topplistorna och det blir efter noggrant övervägande tyvärr inte Anastasia.
Jag har läst och hört en del om att man inte vill ha hem familj eller vänner för att hälsa på första tiden när man kommit hem med bebis. Det är klart att någon snorig eller halvsjuk rackare släpper vi inte in ens i trädgården och man kan ju alltid ringa eller skicka ett sms så vi är vakna, eller iallafall halvt påklädda. Men förutom det så tänker jag väll att det är praktiskt om ni kunde komma!
Ja alltså ni som kommer under förutsättningar:
1. Har något ätbart med er. Fika, mat eller snacks. Eller blöjor, blöjor går alltid åt!
2. Kan tänka er att sätta på kaffet själva och sedan ställa in koppen i diskmaskinen (gärna tömma, fylla på och starta den också!). Eller dra en repa med dammsugaren, den står i högskåpet i köket!
3. Kommer för att först gratulera den nyblivna storebrorsan och leka med honom och sen sniffa på bebisen.
Jag skulle tro att vi är bra sugna på att få visa upp vår nya lilla familjemedlem! Nu är vi väldans nyfikna på vem det är där inne och det känns som att det på riktigt börjar gå mot slutet, eller såklart mot början!
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar