Jag är Barbamama!

Det är lungt en liten sekund, för ovanlighetens skull. Hinner ta en sipp av det, för vanlighetens skull, kalla kaffet, sen brakar det lös igen! Lilla hunden är på köksbordet, alltså han är så ouppfostrad. Stora killen ska cykla nerför trappen. Lille pajsaren lessnar totalt på babysittern och ska upp nu, nu, nu. Stora hunden jagar skällande gråsparvarna ur trädgården. Jag spiller det, som tur är, kalla kaffet på mig själv och lite i soffan.
Jag läste ett kul citat ”Att prata i telefon med en småbarnsförälder är som att prata med en person med tourettes syndrom.” typ så var det... kommer inte ihåg exakt för jag gjorde något annat samtidigt som jag läste det.
Syrrans och mina samtal; ”Ska vi ses på onsdag? SLUTA!” ”Det NEJ SLÄPP DEN blir bra.” ”Passar klockan VAR FÖRSIKTIG tio? ”Ja  SLUTA SA JAG absolut!”
I bilen en dag så balanserade jag ledsen bebis, sjöng en Pippi-låt, röt åt den ouppfostrade hunden att sitta still, frågade storkillen hur förskolan varit och sträckte mig bak för att ta emot hans tomma mellisburk. Ja samtidigt.
”Wow mamma, du ör Barbamama!” sa sonen då.
Vilken fantastisk komplimang!
Jag är säker på att Barbamama har fullt upp med att ta hand om alla sina sju barn. Hon gör nog också många saker samtidigt och har det lite rörigt hemma. Ibland blir det nog också så att Barbamama har några bollar för mycket i elden samtidigt så att hon tappar några. Som när man målar lekstugan, byter blöjan och bakar bröd samtidigt. Men hennes barn känner garanterat att Barbamama gör allt med kärlek!

/Storasyster