Jul i mitt hus

Jag är så laddad för julen i år!

Såklart därför att det är första julen med barn, tror också det beror på att jag är mest hemma och har lite extra tid för att gå och plocka och pyssla.

"Nej, släck staken! Inte förens på fredag!"

Det är viktigt sånt där, att gå och suga lite på karamellen.

Ställa upp stjärnor och stakar i tid, kontrollera att de funkar, men sen vänta med att tända dem.

Imorse kunde jag inte hålla mig längre.

Jag, Lille J, Hugo och Kiwi njöt av julmusik och juleljus till frukost. Vet inte säkert om de njöt lika mycket som jag, men jag tror det.

För det är ju jul i mitt hus och här för jag bestämma när det ska tändas och hur länge man måste vänta på att spela Feliz Navidad (tills imorse det också).

På mataffärn här om dagen så stötte jag på en bekant som suckade djupt när jag med andakt i rösten och glitter i ögonen sa "Och snart är det jul!".
Stress, julstress, var det hon kände när hon tänkte på julen.
Paket som ska handlas och släkt som ska besökas, mat som ska lagas och pyssel som ska pysslas.

Jag läser och hör mycket om att man kan gott "göra slut med vänner" om relationerna inte är givande. Man bör "rensa" i sin umgängeskrets om den tar mer energi än den ger.
Kanske är det för att mina närmsta är så kanon och toppenbra som jag har det här glittret i ögonen.
Visst är vi ett brokigt gäng med starka viljor som krockar ibland.

Lite som det här gänget, Carina och Stina Wirsens figurer. (Kanonbok, läser det nästan varje dag!)

Pappa, du är han med bruna byxor som står på händer för du kan inte vara still.
Mormor, eldiga Ella, du är hon med röda lockiga håret för du är en sån krutdam.
Mamma, du är den filuren näst längst ner till höger som yogar för du är så flexibel.
Brorsan står på alla fyra i den prickiga sparkdräkten för honom har man då aldrig koll på vad han tänker hitta på.
Jennie du är såklart hon med prickig klänning och rosett i håret för du är alltid fin på utsidan men påhittig på insidan.
Jag står där med röda brallor och glasögon. Troligtvis med en lista i bakfickan.
Min sambo, man och pappa till Lilla J, det är han med den röda sparkdräkten som ser lite "Oh my god!"-ut. Man ser lätt ut så när man snällt får finna sig i att svärmor, svärfar, svärmormor flyttar in över hela julen.

Det finns inte en enda av er brokiga som jag skulle vilja vara utan!
För när det verkligen gäller, när man behöver er, då finns ni alltid där och det är ju faktiskt det viktigaste!

Hugo och Kiwi de små godingarna, ställer upp och vaktar matte när jag ser ut att behöva det.

Så, kära släkten, bara så att ni vet det så kommer det att bli väldigt mycket jul här i mitt hus och ni är inte bara välkomna utan jag förväntar mig att ni kommer.

Det räcker inte med att ni bara kommer förresten, jag har planerat ett par aktiviteter som jag förväntar mig att ni deltar i.

Inte bara deltar i förresten, jag vill att ni med stor entusiasm är med på allt från att baka julgodis och göra snölyktor till musiklekar och skattjakter!

Så god första advent på er i förskott!

/Storasyster