Eller som syrran sa...
"Som en studsboll som ska ta mig genom en hinderbana med minor i."
Ja lite så är det ju att vara småbarnsförälder ibland.
Igår började vi med ett besök på öppna förskolan, det är ju verkligen kanon att få leka, sjunga, dansa och fika med andra barn. Och att träffa andra vuxna som har barn i samma ålder som man själv är också toppen!
"Jag har blivit väldigt snabb på korta distanser efter att ständigt spurta efter mitt barn!" sa en pappa och många runt bordet nickade och visste precis vad han menade.
Lille J somnade på vägen hem, så trött blev han av allt röj.
Efter vila och lunch så tog vi cyklar och cykelkärra till skogen, korna var flyttade så vi kunde gå hela vägen ut på udden där det är som allra finast på hela ön! Vilken lycka! Dessutom fanns det massor av kottar att plocka och stoppa i fickorna!
Han gick och gick och gick vår lille kille!
Alla mina killar!
På kvällen dök glada släkten upp. Mormorn och morfarn, syrran och hennes sambo och så Lilla G förstås. Vi käkade pizza och hade ett härligt och intensivt fredagsmys där barnen stojade och lät, hundarna käkade rester som slängdes på golvet och barnen skickades runt från knä till knä tills alla var nöjda och mätta!
Efter att läst några böcker och krupit ner i sängen för välling så var vår lille kille så trött att han knappt orkade stå. Vilket man kan förstå efter en så intensiv dag. Men sova skulle han inte ändå!
Så jag bäddade ner honom i vagnen, mysa ner sig med katten i åkpåsen och så köra grusväg brukar var ett säkert sovkort när man har svårt att somna.
Men då satta sig Hugo på tvären, inte en meter till skulle han gå när vi kom till ladan. Vilken man kan förstå eftersom han sprungit bredvid cykeln och varit på långpromenad i skogen. Så han fick helt enkelt sitta där och vänta tills vi kom tillbaka.
Så små killar, så stora viljor!
/ Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar