Bekräftelsebehov

Tänk hur det är ändå, att man blivit lite äldre och förståndigare.
Jag läste Eleine Eksvärds blogginlägg om att inse att man blivit lite äldre och om yngre kvinnors bekräftelsebehov och tyckte det var så bra!

"Vi äldre kvinnor måste ta hand om de yngre och komma ihåg att vi alla har gått igenom den där utseendebekräftelsefasen och att den går över, iallafall för de flesta av oss."

Undrar vad man skulle ha vilja sagt till sig själv för 10 år sen?
Ta det lugnt, du är bra som du är? Hade det gjort något skillnad att höra det?

Det är också intressant att allas bekräftelsefas inte går helt över. Eller, vi har väll alla behov av att bli bekräftade av människor runt omkring oss för att må bra. Men vissa människor har ett större behov av det än andra. Det märks inte minst på Facebook...

Jag har funderat lite på det här med varför en del kvinnor känner ett sånt extremt behov av att prata om sin egen förlossning när deras norra öga skådar en gravid kvinna.
Jag kan ju naturligtvis bara spekulera, men det gör jag så gärna, och jag tror att det beror på att deras förlossning är ett så starkt minne som de inte riktigt har fått älta (bearbeta?) färdigt.
Därför måste vissa berätta om vansinneslånga förlossningar och sugklockor.
Mitt tips till alla er (och kanske mig själv i framtiden) som märker att ni får ett trängande behov av att tömma era hjärtan angående hemska förlossningar i knät på nervösa och gravida kvinnor: Sök hjälp någon annanstans!
Till alla er som på ett positivt sätt vill berätta "trevligheter" om er förlossning: Keep it coming!
Skräckhistorier söker jag reda på själv, i mån av behov.

Tillbaka till Elaine! Hon är en häftig tjej som har tränat hela sin graviditet!
Det där är tydligen ett ämne som rör upp känslor! Ska en gravid verkligen gymma, svettas, träna? Borde inte de gravida äta choklad, vila och ta hand om sig.
Men som Elaine säger, att träna är ju att ta hand om sig!
Däremot håller jag också med henne helt i att man faktiskt gör som man vill och att man inte måste döma varandra för de valen man gör.
Vissa kan inte träna när de är gravida, andra vill inte! Så är det med det!

Det är inte det att Hugo inte kan släppa bollen så att de som faktiskt är med i ett lag och spelar kan använda den, men han vill inte!

En annan sak som jag har funderat på en del är det här med kolhydratladdning.
Inom träning och tävling så är det en livlig debatt angående kolhydraternas vara eller icke vara. Kan man prestera utan kolhydrater, hur mycket kolhydrater behöver man ladda med (inga alls kanske?) inför en tävling?
Men som gravid däremot så verkar det inte vara mycket till debatt.
"Ladda med mycket kolhydrater så som bröd och pasta!"
Det har jag läst i alla böcker och tidningar när det närmar sig förlossning.
Intressant....
Är det verkligen så att man måste äta pasta och bröd för att orka föda ett barn?
Ja jag vet ju inte...
Men jag kan ju kanske tycka att det åtminstone kunde stå fullkornspasta och grovt bröd i de där rekommendationerna. Och kanske något om att det finns mycket kolhydrater även i vissa grönsaker.

Ska man se förlossningen som Vasaloppet?
Packa ner bars, gel och sportdryck?
Eller kommer de stackars barnmorskornas ögon trilla ut av förvåning då?
Ja inte för att de ska bestämma vad jag ska äta, men de vet kanske bättre än mig i just det läget tänker jag.

Allra helst så skulle jag nog vilja ladda med en pizza där på kvällen och sen så kunde ju värkarna dra igång framåt morgonen... Svårt bara att tajma. Ska man äta pizza i en månads tid?

/Storasyster