onsdag 1 april 2015

Höggravid

Det är då man är jättegravid va?
Då man får bara ligga som en strandad val om man vill och ropa
"Hallå, hallå, kan man få en kopp te eller?"

För mig är det den sista jobbveckan.
Och det är verkligen på tiden känner jag.
Mina två sista jobbveckor så har kroppen protesterat, det har varit sammandragningar och så en superduperförkylning på det.
Har ju annars varit väldigt förskonad från förkylningar hela graviditeten.

Nu känns det skönt att lämna över rodret till någon annan på jobbet och koncentrera mig på att vara, just det höggravid!
Nu ska jag vila, äta, sova, försöka att förstå att jag inte kommer vara gravid för alltid utan att det inom några veckor kommer titta ut en helt ny familjemedlem som vi ska få äran att lära känna!
Det här är liksom lugnet före stormen, snart blir livet sig aldrig mer likt!

Tränar gör jag inte alls just nu, men jag motionerar!
Precis som jag hade tänkt mig så har jag gått promenader varje dag hela graviditeten.
Vissa dagar har det bara funkat att släpa mig runt kvarteret, långsammare än de långsammaste rullatordamerna i området. Det har gjort ont i kroppen, bara att ta på sig skorna har gjort mig helt flåsig och jag har velat stanna varannan meter för att vila lite.
Andra dagar så har jag kunnat strosa runt i skogen en timma utan problem! Hugo och Kiwi har varit ett kanonsällskap hela tiden, de säger till när det är dags att få lite frisk luft och röra på sig, oavsett om man vill eller inte! Men de är också gulliga och pysslar om mig och bara myser.
Ja alltså min sambo går inte av för hackor heller!

Något jag verkligen har märkt de senaste nio månaderna är att det kan gå mycket upp och ner. En dag kan formen på kroppen kännas skit, ont överallt, magen fungerar inte alls, dåligt med sömn. Nästa dag så kan det kännas toppen, glad, rörlig och positiv!

Det är lite som när jag tränar ibland och så när första kilometern jag joggar känns hemsk så tänker jag att "hur ska det då kännas om 5 km? 5 gånger så jobbigt?". Men så är det ju inte, att jogga 5 km jämfört med 1 km är inte 5 gånger så jobbigt, man har bara hållt på 5 gånger så långt!
Så har det varit att vara gravid också.
Det har gått upp och ner.
Första tiden med illamående och ett humör som var svårtyglat som en vildhäst var inte något vidare värst alltså! Det är inte 3 gånger så jobbigt nu (än)!

Den här underbara första höggravida dagen till exempelt, då mår jag kanon!
Solen strålar och jag har varit på fotopromenad med Hugo och Kiwi!

















Lyckliga hundar och lycklig matte!

/Storasyster

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar