Det jag kände att jag verkligen ville var att få en ryggbedövning, så det hade jag bett barnmorskan skriva in i min journal och sa även till om det när vi kom in till förlossningen. I övrigt så tänkte jag att vi tar det som det kommer.
Det där med att ta det som det kommer var det enda som stämde för oss! Statistik och önskemål, släng er i väggen!
Inget blev som jag trott! Men det blev hur bra som helst!
Vattnet gick först, en vecka före BF.
"Jag tror inte vi hinner med någon ryggbedövning för det går fort det här förstår du." sa barnmorskan.
"Nästa gång måste ni nog tänka på att verkligen åka in i tid för du är ju som en omföderska nu med första barnet!" fortsatte barnmorskan.
Nästa gång??? Hallå!?!? Vi tar en gång i taget, tänkte jag när jag låg där med syrgasen.
Musik var det sista jag tänkte på!
Smärta är svår att berätta om, eftersom att vi fick vår Lilla J så hade jag kunnat göra det många gånger om! Priset; att få sitt barn lyft upp på bröstet för första gången väckte känslor jag aldrig hade kunnat föreställa mig! Så underbart!
Men om smärtan - jag trodde aldrig att jag skulle dö, jag kände inte att jag ville ge upp och istället åka hem utan att ha fött barnet, jag kände inte att jag ville ha ett kejsarsnitt istället!
Kanske var det att jag förberett mig på olika sätt som gjorde att allt kändes helt okej även när det tog vändningar som jag inte trott.
Det som jag var mest oförberedd på var hur jobbigt det var! Fysiskt jobbigt, som en riktig prestation. Jag tog i så som jag aldrig tidigare tagit i och efteråt skakade hela kroppen och jag hade ordentlig träningsverk.
Som tur var gick min sambo, som var helt fantastisk hela tiden, in i coaching läge. Han hejade och pushade ungefär som när vi tränar intervaller ihop.
Jag blev till och med matad med dexstrosol, så ja, vila och ladda upp med mat innan är att rekommendera!
Så förlossningen alltså - min bästa prestation med det bästa priset någonsin! Ett lopp att rekommendera!
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar