Att spegla mig brukar jag inte lägga så mycket tid på. Jag är mer typen som skulle kunna gå med en stor snorkråka i ansiktet hela dan utan att få syn på den.
Men nu fick jag se mig själv. Och jag trodde det var Alfons Åbergs pappa jag såg.
Trött, brun, släpig, grå, långsam, glåmig.
Som någon slags medelålders amöba med hästtagel på huvudet.
Skönhet kommer ju inifrån.
Men om man bara skiter i ytan så förvandlas man alltså till Alfons Åbergs pappa.
Jag har sett bilder på mig själv direkt efter förlossningen och till och med då var jag fräschare!
Efter lite egentid i badrummet, med dörren öppen och ena örat riktat mot sovrummet, så såg jag lite mindre ut som Alfons pappa.
Vad ska man säga, det var sån dag.
Livet innehåller ännu mindre tid framför spegeln nu än förr.
Borsta håret är en världslig sak.
Kanske viktigast av allt; Alfons Åbergs pappa verkar va en bra pappa, trots att han är brun och trött.
Det ska jag tänka på nästa gång jag ser honom i spegeln!
Imorse speglade jag mig och tänkte att gårdagens hårtvätt och insmörjningen av kropp och knopp borde göra susen även idag. Döm av min förvåning när Magica de Hex från Kalle Anka mötte mig i spegeln. Jag vet inte hur hon skulle vara som mamma, men troligtvis ganska kul!
Ostmacke-påläggning. Klassisk spa-kur!
/Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar